Henrik Alexandersson:

Ständigt denna sexualskräck

Enligt en undersökning stöder 80 procent av svenskarna den så kallade sexköpslagen. En majoritet säger sig dessutom vilja förbjuda försäljning av sexuella tjänster.

Jaha? Att en majoritet stöder ditt eller datt behöver naturligtvis inte innebära att den har rätt. I det aktuella fallet bevisar siffrorna bara en sak - att svenska folkets sexualskräck är djupt rotad och vida spridd. Men visst är moraltanternas taktik fiffig? Man tar en verksamhet och vrider åt lagstiftningen tillräckligt mycket för att det skall uppstå problem, lidande och missförhållanden. Sedan pekar man på just dessa (konstruerade) problem och använder dem som ursäkt för att försöka stänga butiken helt och hållet. Det finns förvisso inte så många "lyckliga horor" på Malmskillnadsgatan. Tacka politikerna för det. Deras förmynderi- och förbudspolitik leder ju till att bara de som är absolut tvingade att gå på gatan gör det. Detta i bjärt kontrast till många andra europeiska storstäder, där det är lätt att hitta folk som trivs i samlagsbranschen. Frågan är vad som är så farligt med att byta sex mot pengar - så länge det sker frivilligt och mellan vuxna människor som är kapabla att ingå ett avtal? För det första: Att förbjuda eller försöka hindra människor att byta sex mot pengar är förmynderi. Folk skall få bestämma själva. Förnekas människor rätten att sälja sex, då förnekas vi alla också rätten att bestämma över våra kroppar. För det andra: Människor skall vara fria att ingå vilka avtal de vill (till exempel om köp av en vara eller tjänst). Att försöka förhindra detta leder till ett hårt kontrollerat samhälle där storebror håller i alla trådar. För det tredje: Hysterin kring "könshandeln" är bara en konvention, en matris, som påtvingas oss av folk som anser att de har en högre moral, vet bättre (och därmed även ÄR bättre) än vanligt folk. Prostitution betraktas som något fult, bara därför att någon har sagt åt oss att tycka på det viset. Moralpaniken kan ha många grunder. Till exempel lever vi i ett samhälle som fortfarande präglas starkt av en religion som talar om sex som "synd". Dessutom leds det politiska drevet av ett antal sippa nuckor som närmast verkar bittra över att de själva inte har något marknadsvärde att tala om. Får inte fru Segelström lite rajtantajtan själv, då skall ingen annan heller få - tycks moraltanternas stridsrop vara. Men nu är det ju faktiskt så att utbjudande av sexuella tjänster är ett hederligt arbete. Att sälja en stunds fysisk aktivitet som skänker någon annan njutning kan knappast anses som mer förnedrande än att sälja en stunds fysisk aktivitet vid löpande bandet på Scania. Tvärt om, snarare. Att köpa sexuella tjänster är också helt i sin ordning. Om någon har ett behov och är beredd att betala någon annan för att tillfredsställa det - vari ligger felet? Vari ligger det omoraliska, så länge båda parter är med på noterna? Kärnan i hela frågeställningen kretsar, naturligtvis, kring att det här med sex och nakenhet är så oerhört laddat för oss svenskar. Vi lider helt enkelt av sexualskräck. På något annat sätt kan man inte förklara att det just är de tjänster som har med sex att göra som bespottas och förföljs. Resultatet blir naturligtvis tragiskt, kränkande och olyckligt för alla som har en lite mer avslappnad syn på det här med sex. Politikerna, de religiösa och moraltanterna tänker uppenbarligen inte ge sig förrän deras inskränkta världsbild gått segrande ur striden. Just nu ser det dessutom ut som om de vinner mark. Därför börjar det bli dags att bjuda dem motstånd på allvar. Sitt därför inte tyst och reta dig på Inger Segelström och Maggan Winbergs tilltag. Stå i stället upp för åsikten att frivilliga sexuella relationer mot betalning är en hederlig verksamhet som är till nytta och glädje för många. Dessutom finns det inget som hindrar nymoralisterna, puritanerna, de religiösa fanatikerna, moraltanterna och de feministiska snorkfröknarna från att frivilligt avstå från att sälja eller köpa sexuella tjänster. Men oss andra har de ingen som helst rätt att bestämma över.

Detta är en krönika. Eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Flashback är politiskt och religiöst obunden.

Publicerad 2001-02-01