Henrik Alexandersson:
Men om man inte vill?
Det är inte alltid man tänker på det, men väldigt mycket i vårt samhälle bygger på tvång. OK, förbuden mot att slå folk, bränna ner deras sommarstugor och sno deras bilar upprätthålls med tvång. Det kan jag köpa. Här handlar det om att skydda människor från att få sina grundläggande rättigheter kränkta av andra.
Svenska folket tvingas betala skatt. Den som inte gör det får sina tillgångar eller sin egendom beslagtagen. Tvärvägrar du kan du även bli inspärrad. Detta vore kanske inte så konstigt - om pengarna gick till att försvara oss mot yttre fiender, upprätthålla lag och ordning och hantera saker som exploderar. Många skulle kanske även kunna tänka sig att baka in lite skola, vård och omsorg i det som alla tvingas betala för. Och kanske lite infrastruktur. Men allt det jag just har räknat upp - det kan fixas med en tredjedel av dagens skatteuttag. Resten är till stor del bara trams - eller direkt korkade saker. Filmcensur, genusseminarier, splittrande av flyktingfamiljer, jordbruksstöd, lekmiljöråd, tråkig svensk film, fylleresor för politiker till Bryssel, konserter i Sydafrika med Doktor Alban, ödeläggelse av afrikanska jordbruk och antirökjippon med Morgan Johansson - det är exempel på trams som vi tvingas betala för. Tvingas! Men om man vill ha det lite annorlunda? Om man litar mer på att klara omsorgen på ålderns höst genom att själv spara ihop till den? Om man hellre vill köpa en privat sjukförsäkring som är billigare och bättre än den sjukvård vi betalar för över skattsedeln? Det kan väl ingen hindra? Jodå. Det är bara för staten att ta ut så mycket i skatt att ingen har råd att spara till sin egen trygghet eller att göra bättre och smartare val av sjukvård. Det olydiga beteende staten inte kan använda polis och kronofogdar för att "rätta till" - det ordnar den genom att se till att vi inte har några pengar över att göra egna val med. Det är också en sorts tvång. Eller om man inte vill alls? Om man inte vill vara med och betala för ett jordbruksstöd som ödelägger lantbruk i tredje världen? Om man inte vill ha några genusseminarier? Hemskt ledsen, men då har du inget val. Andra fattar besluten åt dig - du tvingas lyda och betala. Jag gillar inte det där med tvång. Det bygger på att människor hindras från att göra egna val, efter eget huvud. Det bygger på att någon hotar en, så att man lyder. Och det är ju just en trevlig grund att bygga ett "folkhem" på ... Tvånget, det blir inte mindre - utan större. Ständigt bestämmer andra en massa nya saker som vi medborgare tvingas att acceptera. Det blir helt enkelt lite värre för varje dag som går. Men det sker långsamt. Det är som bekant denna taktik man använder sig av för att koka en levande groda, utan att den hoppar ur kastrullen. Höj temperaturen lite i taget. I dagens samhälle tycks det inte finnas några gränser för hur mycket tvång makthavarna kan tänka sig att utsätta oss för. Nu har dom till och med börjat med tvingande regler om vårt sexliv - och om vad vi får tycka och säga. Ändå är dom inte klara. Inte på långa vägar. Detta är helt och hållet vårt eget fel. Vi har valt de här politikerna. Vi har låtit dem gå på utan att protestera. Vi har låtit oss mutas när de har lockat med "gratis" prylar i valrörelserna. (Prylar som vi sedan fått betala till överpris via skattsedeln.) På så sätt har de fått mandat att fortsätta på den inslagna vägen - mot mer och mer tvång. Sverige befinner sig förmodligen bortom the point of no return. Ingen klarar längre att minska tvånget och förmynderiet. Ingen vågar. Och om någon försöker, då blir den personen utdefinierad och idiotförklarad. I värsta fall även omhändertagen av den styrande politiska klassens väpnade gren - polisen. Sverige, det är ett land som inte lämpar sig för människor med anlag för klaustrofobi.
Detta är en krönika. Eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Flashback är politiskt och religiöst obunden.
Publicerad 2005-05-01