Henrik Alexandersson:

Handlingskraftig inkompetens

Efterspelet till EU-kravallerna i Göteborg har åter riktat strålkastarljuset mot missförhållanden inom den svenska polisen.

Man skall visserligen komma ihåg att det var maskerade vänsterhuliganer som startade upploppen. Hade de inte ställt till det, då hade Göteborg redan varit glömt och alla varit nöjda. Men det är ingen ursäkt för polisen. Vår ordningsmakt förväntas nämligen kunna hantera kniviga och stökiga situationer. Det inkluderar upplopp. Det är intressant - och välkommet - att även vänstern nu börjat intressera sig för rättssäkerheten. Det krävdes förvisso att deras eget folk åkte på stryk och att deras rättigheter kränktes. För tidigare har vi inte märkt speciellt mycket engagemang från vänstern i dessa frågor. (I vart fall inte utöver åsiktsregistreringen.) Historiskt sett har ju rättssäkerhet aldrig riktigt varit den internationella vänsterns starkaste gren, om man så säger. Men å andra sidan har det varit rätt tyst i alla politiska läger. Förr talade liberaler och till och med konservativa ofta, mycket och gärna om rättssäkerheten. Men de senaste 20 åren har det varit tyst. Kanske har även borgarna kommit fram till att man inte skall kritisera de "verktyg" som man själv kan komma att behöva använda i sin politiska gärning en vacker dag ... Men den långa tystnaden innebär inte att allt är frid och fröjd. Poliser har ljugit, misshandlat, stulit och dödat. Säkerhetspolisen lever till stor del helt utanför lagen. Rättsväsendet har dömt oskyldiga människor till hårda straff - samtidigt som de verkligt skyldiga kommit undan. Uråldriga nämndemän sover sig genom tingsrättsförhandlingarna. Svenska advokater är ofta fega mesar och åklagarna är inte sällan fullständigt inkompetenta. Under tiden sitter lagstiftarna och sliter sönder våra grundläggande fri- och rättigheter. Istället inför de morallagar, vilket är illa på så många plan. Inte sällan använder staten demokratin som argument för att inskränka - just det - vår demokrati. Man säger sig vilja försvara vårt öppna samhälle mot terrorister, nazister och olika våldsverkare. Därför inskränker man till exempel vår mötes-, förenings- och yttrandefrihet. På så sätt gör staten självmål. Det borde vara uppenbart för var och en. Men icke. Vissa myndigheter löper fullständigt amok. I sin nit att driva in pengar till filmcensur och kommungubbarnas Brysselresor tillåts Skattemyndigheten bryta mot rättsstatens fundamenta. Grundregeln att människor skall betraktas som oskyldiga till dess motsatsen bevisats - den gäller inte på skatteområdet. Här är det du som måste bevisa att du är oskyldig till alla orimliga anklagelser som kan komma att riktas mot dig. Det är inte alltid det lättaste. Ärenden som ligger för rättslig prövning drivs ändå vidare av skattemyndighet och kronofogde. Redan innan det är avgjort vem som har rätt eller fel, driver man in de pengar staten anser att den skall ha. Kan eller vill du inte betala - då sätts du i konkurs. Ditt liv förstörs. Skulle du ha rätt, då får du inte ens en ursäkt av myndigheterna. Än mindre är staten beredd att rätta till vad den ödelagt. Exemplen är fler. Många fler. En och annan journalist har tack och lov engagerat sig för oskyldigt dömda eller i fall där allvarliga övergrepp skett. Men det är undantagen som bekräftar regeln. Det mesta av det onda som sker, det sker i det tysta. Mycket ont som sker, det sker dessutom under ordnade former efter beslut "i god demokratisk ordning". Regelraseri och byråkrati gör sedan sitt till. Resultatet blir en handlingskraftig inkompetens, där det som är väsentligt och den enskilda människans rätt sätts på undantag. Istället läggs tid, kraft och pengar på att göra fel, kontraproduktiva eller - i bästa fall - meningslösa saker. Ord som rättssäkerhet och rättigheter har för länge sedan skrotats - eftersom de varken passar ihop med byråkratiskt pedanteri eller lättjefull oföretagsamhet. Vad Sverige behöver, det är fler högljudda och modiga människorättsaktivister. Men var de skall komma ifrån, det vete fåglarna. De flesta svenskar tycks ju tyst acceptera övergrepp mot andra - eftersom sådana ju innebär att staten inte jävlas med en själv. I vart fall inte just nu.

Detta är en krönika. Eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Flashback är politiskt och religiöst obunden.

Publicerad 2003-01-01