Henrik Alexandersson:
Traffickinglagen - onödig och dum
En märklig sak med politiker är att de tror att lagar, som sådana, löser problem. Om det finns en lag som inte följs, då stiftar de helt enkelt en till - som inte heller följs.
Detta är billigare än att ge polisen tillräckliga resurser (och enklare än att få den att sköta sitt jobb på ett effektivt sätt). Detta är inte heller lika svårt som att få folk att visa respekt för andra människor och deras rättigheter. Pang, där föll klubban i bordet. En ny lag är stiftad. Problemet är löst. Politikerna fortsätter, nöjda, mot nya djärva mål ... Naturligtvis fungerar inte detta. Alls. Problemet är inte borta. Inte heller problemets orsaker. Allt som har hänt är att vi fått ytterligare en lag bland tusentals och åter tusentals andra. Polisen får mer att göra. Högarna med outredda brott växer. Vi medborgare drabbas av ännu fler regler - i ett läge där det redan från början är svårt för en vanlig människa att veta vad som är tillåtet respektive förbjudet. Ett exempel på skenande lagstiftning är lagen mot så kallad trafficking. Den är dum och onödig. Naturligtvis ska ingen människa behöva bli bortrövad till ett annat land. Ingen ska behöva prostituera sig mot sin vilja. Men tänka sig - detta var förbjudet redan innan traffickinglagen. Människorov, olaga frihetsberövande, olaga tvång, sexuellt utnyttjande och våldtäkt är exempel på lagar som "människohandel för tillhandahållande av sexuella tjänster" faller under. Tydligen räckte inte det. Då kan man ställa följande fråga: Om polisen inte lyckats bekämpa brotten ovan - varför skulle de då lyckas nu? Nu, när allt som egentligen skett, är att man bakat ihop ett antal olika brott till ett? Dessutom finns det anledning att undra över bevisningen. Om man inte lyckades lagföra folk för de brott som begicks redan innan traffickinglagen, hur ska man då kunna göra det nu? Hur kan man tro att poliser och åklagare som inte fick till det när det gällde olaga frihetsberövande och sexuellt utnyttjande ska lyckas nu - med en ny lag som, faktiskt, ställer ännu högre beviskrav? Resultatet kan bli att det blir svårare att komma åt de skurkar som kränker andra människors frihet och rättigheter. Ännu en gång har politikerna skjutit sig själva i foten. Hoppsan. Men detta är inte allt. Det har försiggått mycket bakom kulisserna innan traffickinglagen klubbades i riksdagen ... Ett par TV- och tidningsreportage, något upprört radioreportage - sedan är det nya begreppet trafficking etablerat. Politikerna får panik. Medierna är på dem. Tokfeministerna spänner ögonen i dem. Nå? Vad tänker de göra åt saken? Att se till att gällande lagar följs, det var en allt för enkel tanke för våra politiker. Att slå fast att våld och tvång är oacceptabla rättighetskränkningar, det var möjligen över deras horisont. (Eller också ville de inte öppna just den dörren, eftersom politikernas egna beslut upprätthålls med ... just det ... våld och tvång.) Istället tog de till lösning 1A. De stiftade en ny lag. Måhända blev den inte effektiv. Kanske rent av kontraproduktiv. Men politikerna kunde i vart påstå att de gjort något. Trallala ... Dessutom ska vi komma ihåg att det finns starka politiska krafter som, till varje pris, vill stoppa all prostitution. Det handlar om politiker som anser att vuxna människor inte alls ska få göra vad de vill - inte ens när det sker helt frivilligt; Politiker som vill skaffa sig makten över vad medborgarna gör med sina egna kroppar; Politiker som vill upphöja sin egen moralpanik till norm och lag. För dem smakade traffickinglagen fågel. Nu kunde man bunta ihop prostitution, människohandel, öststatsmaffia och en massa annat i ett paket. På så sätt har politikerna - mycket medvetet - gjort det svårare att föra en sansad debatt om prostitution. Den som tycker att vuxna människor ska få byta sex mot pengar, kan nu kopplas ihop med slavhandel. Den som ifrågasätter till exempel sexköpsförbudet kan svartmålas med dunkelt tal om rysk maffia. Så täpper man till käften på folk med avvikande åsikter. Obehagligt, ohederligt - men effektivt. Just kopplingen till Östeuropa är tacksam. Politikerna - och inte minst regeringen - rider gärna på fördomar om att folk därifrån är opålitligt tjuvpack. Dessa fördomar tar man, i illa förtäckta ordalag, till exempel till intäkt för att medborgare i de nya EU-länderna till en början inte ska få del av den fria rörligheten. Dessa fördomar används också ofta för att skapa ett drev mot flyktingar och asylsökande. Just nu viftar man med ryss-spöket för att skapa rättning i ledet i prostitutionsfrågan. Det är lågt. Så har makthavarna nu rört till ännu en fråga - så till den milda grad att man kan undra om det någonsin kommer att gå att få rätsida på den. Och på samma sätt fortsätter det ... Politikerna viftar med sitt trollspö och skapar illusionen av handlingskraft - det är en sak. Att folk går på detta, det är tråkigt. Att medier, debattörer och tyckare okritiskt köper illusionsnumret, det är oroväckande. Ingen ropar att kejsaren är naken. Kanske har ingen tänkt på det. Eller brytt sig. Rättssäkerhet, rättighetsfrågor och principiell argumentation är liksom inga paradgrenar i det här landet.
Detta är en krönika. Eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Flashback är politiskt och religiöst obunden.
Publicerad 2003-04-01