Henrik Alexandersson:
Demokrati - en övervärderad fluga?
Det sägs att det demokratiska systemet är viktigt nog att dö för. Kanske är det precis just så. Men som så många andra saker värda att dö för (till exempel familjen och fosterlandet) kan det ibland få oss att önska att vi vore döda.
Problemet är att vi, svenska folket, har blivit demokratimissbrukare. Allt skall beslutas i god demokratisk ordning. Snart finns det inte ett enda område i våra dagliga liv som inte är utsatt för politiska beslut. Men frågan är om detta verkligen, om man tänker efter, är demokrati? Demokrati betyder folkvälde. I den representativa demokratin väljer vi ombud, politiker, för att fatta vissa viktiga gemensamma beslut. Politikerna anställer i sin tur byråkrater för att verkställa de politiska besluten. Bums har vi skapat två grupper av människor vars affärsidé är att bestämma över andra. Precis som i all annan verksamhet slår politikerna och byråkraterna vakt om sina arbetsuppgifter. De utökar dem och de blir fler. Parkinsons lagar fungerar bättre inom det offentliga än någon annanstans - helt enkelt för att man där har en massa skattepengar att leva loppan för. Det kan knappast förvåna någon att resultatet blir ett genompolitiserat samhälle. Massor av saker, som folk kunde fattat beslut om själva, bestäms nu av politiker. Problemet är att politikerna fastställer en modell som alla människor måste passa in i. Detta trots att vi alla är olika, har olika förutsättningar, intressen och behov. Förmodligen vore vi alla lyckligare om vi fick välja de alternativ som passar oss själva. Det skulle dessutom vara mer av folkvälde att låta folk göra sina egna val. Men inte! För varje val politikerna gör åt dig, i ditt namn, hindrar de dig från att välja minst ett annat alternativ. Detta är en skamlös övertro på den egna förmågan, en elitism, ett förakt för folket och en misstro mot människors förmåga. Dystert! Den som har fräckheten att hävda att folket skulle må bäst av att sköta sig självt utmålas som ett hot mot demokratin - eller i bästa fall bara som en tokig anarkist. Men politiken har bevisligen gått i baklås. Man lurar svenska folket att betala en av världens högsta skatter. Samtidigt vansköter man de verksamheter vi betalar för. Sjukvården kapsejsar. Gamla människor som lurats betala skatt hela sitt liv får inte den omvårdnad de förväntat sig på ålderns höst. Polisen klarar inte av att upprätthålla lag och ordning - och rycker inte ens ut när folk får spö. Inom det militära kastar man bort miljarder genom att bedriva så kallad regionalpolitik i stället för att värna om effektivitet. Det förvånar mig att svenska folket aldrig tycks vilja syna denna gigantiska bluff. På det hela taget får man nog säga att politikerna inte är kompetenta nog att sköta de saker som är viktiga i människors liv. Staten har rätt att använda sitt våldsmonopol för att tvinga oss att betala skatt. Sedan slösar den politiska klassen bort stålarna på byråkrati, bordellbesök, filmcensur, lekmiljöråd, jordbruksstöd och på att splittra flyktingfamiljer. Sett i detta ljus kan man faktiskt inte komma till någon annan slutsats än att svenska staten är svenska folkets fiende. Man brandskattar oss och lever sedan loppan för pengarna. Man hindrar oss från att sköta våra egna liv och lägger i stället sitt krut på att bestämma hur många vinpavor vi skall få bära med oss på färjan från Danmark. Hut! Sjufalt hut! Tro nu inte att vissa politiker är bättre än andra. Alla vill de bestämma över våra liv. I den mån man alls kan finna några skillnader mellan de politiska partierna, då är det bara en fråga om grad - inte art. Den politiska demokratin handlar om att vara först med att räkna till 51 procent. Den som har en majoritet kan alltid bestämma över minoriteten. Det gäller även i frågor som politikerna borde hålla sina fingrar borta ifrån. Därför vore det klädsamt om politikerna beslutade över så lite som möjligt. Men glöm det! I stället sväller den politiska sektorn dag för dag och de feta katterna blir ännu fetare. Frågan är om det inte är dags att sätta stopp för denna vansinnesritt? Vore det inte bättre att göra politiken liten - och människors makt över sina egna liv större? Skulle inte fler bli lyckliga om de fick leva sina liv efter eget huvud - i stället för att dansa efter politikernas pipa? Vore det inte mer av demokrati, folkvälde, att låta människor bestämma över sina egna liv? Själv ställer jag inte upp för systemet en sekund till! Den som inte gör motstånd är en del av problemet!
Detta är en krönika. Eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Flashback är politiskt och religiöst obunden.
Publicerad 2001-05-01