Henrik Alexandersson:

Gör revolt mot otäck mat!

Senare halvan av förra veckan tillbringade jag i Bryssel. Jag hann till och med ett besök i Det Stilla Vansinnets Högborg - EU-parlamentet. I denna jätteanläggning arbetar tusentals snuviga människor. Snuviga, eftersom man envisas med att ha heltäckningsmattor precis över allt.

Så har man också heltidsanställt en person som bara arbetar med att skrapa upp hundskit från mattorna. Dessutom har man infört rökförbud i hela komplexet. (Om man tänkte på folks hälsa hade det nog varit bättre att riva ut heltäckningsmattorna.) Förr fanns det utrymme för rökare och för icke-rökare. Men inte längre. Således röker folk nu mera som skorstenar precis över allt. Det finns faktiskt en lärdom att dra av detta. Nåväl, det är inte om EU-parlamentet jag tänkte skriva, utan om mat och krogar. Därtill blir man liksom inspirerad efter ett par dagar i Bryssel. För att göra detta måste jag börja med pizzerian vid kontoret här i Stockholm. Jag var där nyss. Onyttigt, måhända. Men jag hade bråttom. Pizzan med rostbiff, ädelost och färsk basilika visade sig vara något annat: Pizza med rostbiff, ädelost och persilja (i stora mängder). När jag klagade över detta tog personalen det mer eller mindre som en personlig förolämpning. "Basilika, persilika, det låter ju nästan likadant! Gnäll, gnäll!" Suck. Det finns förvisso gott om dåliga krogar i utlandet också. Men på något sätt tror jag att det är extra vanligt i Sverige - att folk som är ointresserade av mat och som hatar andra människor ger sig in i krogbranschen. I Paris får man inte bara dagens lunch, utan även dagens middag, för en billig penning. Krogen fungerar som ett andra vardagsrum för folk. I England växer det upp så kallade Gastro-Pubar som svampar ur marken - gott och prisvärt. I Bryssel ligger trevliga krogar och barer ofta så tätt att det inte är någon idé att gå hem över huvud taget. En enkel studie ger vid handen att en middag som serveras för en överkomlig penning i dessa länder (såvida man inte går på lyxkrog vill säga) kostar fantastiskt mycket mer i Sverige. Max 250 spänn i Bryssel motsvarar vad man får betala 600-700 kr för i Sverige. Så har inte svenskarna råd att gå ut och äta speciellt ofta heller. En svensk äter sin middag hemma, tyst framför TV:n. Men inte ens när man äter hemma får svensken valuta för pengarna, jämfört med hur det är i många andra länder. Köttbitarna i Sverige är för magra och seniga för att kunna stekas riktigt möra. En svensk grönsaksdisk är en sorglig syn jämfört med vad som finns bara på andra sidan Öresund. Skulle man, gud förbjude, vilja köpa med en flaska vin hem till maten kräver det köande på Systemet - som i stort sett bara har öppet när alla andra jobbar. Allt till ohemula överpriser. Ett folk som frivilligt betalar 25 spänn för mineralvatten borde knappt få ha rösträtt. Ja, ja. Jag hör redan invändningen: Men så flytta då, för fan! Det är kanske inte en så dum idé. Men i så fall tycker jag uppriktigt synd om er som blir kvar här hemma. Jag tror att allt bottnar i att vi svenskar har för lite jävlar anamma. Vi köper våra seniga köttbitar utan att knota. Vi finner oss lydigt i att bli serverade otäck mat på krogen. Och när vi betalt 25 spänn för en flaska vatten, då säger vi bara tack så mycket och lommar därifrån. Vad vi glömmer bort är att vi är marknadskrafter, allihop. Det är krogarnas och affärernas uppgift att ge oss det vi vill ha. Därför krävs en regelrätt konsumentrevolt. Vägra köpa entrecote om den inte har en fin fettrand som gör den mör. Lägg de sorgliga, vissna bladen från grönsaksdisken i en kundkorg och lämna den till butiksföreståndaren eller i kassan med kommentaren att "här är lite dåliga varor som jag hjälpt er att plocka bort". Och svara för allt i världen inte bara "jotack" när kyparen undrar hur det smakade - när krogen serverat kall, halvrå, sönderkokt eller på annat sätt otäck mat. Som konsument har du makt. Men om du låter bli att använda denna makt - då låter du folk komma undan med att servera och sälja dyrt skräp. Och då blir allt bara ännu värre. Om du å andra sidan ställer krav - då tvingar du dem att skärpa sig. Man ska faktiskt inte behöva gå till Östermalmshallen eller Sturehof för att få tjänlig föda.

Detta är en krönika. Eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Flashback är politiskt och religiöst obunden.

Publicerad 2004-10-01