Henrik Alexandersson:

Visst ska man få tjäna pengar på att bota människor!

Ingen ifrågasätter att de människor som arbetar i vården får lön och därmed tjänar pengar på att bota sina sjuka medmänniskor. Däremot finns det starka politiska krafter och särintressen som försöker påstå att det skulle vara omoraliskt att företag tjänar pengar på att göra samma sak. Detta är ett mycket märkligt resonemang.

Pengar får saker och ting att fungera. Den som kan tjäna en hacka genom att anstränga sig lite extra är som regel mer effektiv än andra. Det är därför saker oftast fungerar bättre när de utförs av privata, vinstdrivande företag istället för av det offentliga. Man kan lätt föreställa sig den oreda som skulle uppstå om till exempel frisersalonger och bilverkstäder skulle drivas av staten, landstingen eller kommunerna. Effektiviteten skulle sjunka. Många som är verksamma i dessa yrken skulle byta jobb. Entusiasmen och engagemanget skulle försvinna. Köer skulle uppstå. Politiker skulle sedan försöka lösa dessa kriser. Och det skulle bara göra saker och ting än värre. När politiker styr en verksamhet, då likriktas den. Allt ska göras på samma sätt. Alternativen ställs åt sidan. Ditt och mitt fria val mellan olika möjligheter ersätts med en gemensam kö i vilken människor - när det gäller vården - till och med hinner dö innan de får hjälp. För varje val politikerna gör åt oss finns det minst ett alternativ som förvägras oss. Allt för att politikerna, trots att systemet gått i baklås, envetet och enögt hävdar att de vet bäst. Det som verkligen är omoraliskt är det sätt på vilket offentliga monopol kan behandla människor. Med privata sjukvårdsförsäkringar och vårdgivare skulle man - om saker och ting inte fungerade - i vart fall kunna hävda sin rätt i domstol. Men så fungerar inte politiken. Man lurar oss att kasta in skattepengar i ett stort svart hål. Sedan struntar man i att ge oss den vård som de flesta nog faktiskt trodde att de hade betalt för. Så där står vi, med mössan i hand. Vi kan inte välja alternativ vård. Vi får inte valuta för våra skattepengar. Vi får inte ens lov att lämna systemet för att fixa det hela på egen hand. Det är förvånande att svenska folket stillatigande låter sig hunsas och luras på detta sätt. Den som söker trygghet har inget att hämta i dagens system. Du är helt utelämnad till andras godtycke. Du kan inte, och får inte, ens hävda din rätt. Du kan inte kräva att få det du anser dig ha betalt för. Du är blåst av människor som hävdar att osäkerhet, köer och monopol har med trygghet och rättvisa att göra. Riktigt tragiskt är att krisen i den svenska sjukvården är helt onödig. Det finns företag som är beredda att ge oss den vård vi behöver. Det finns företag som kan fixa finansieringen enklare och tryggare - till ett lägre pris för dig och mig. Men sådana får ofta inte erbjuda oss sina tjänster - eftersom politikerna, av prestigeskäl, envisas med att hålla fast vid sitt system. Det hela är egentligen väldigt enkelt. Människor vill leva så bra liv som möjligt. För att nå dit krävs pengar. Därför startar folk företag. Genom att erbjuda andra sådant som efterfrågas kan företagaren tjäna pengar och förverkliga sina drömmar. Genom att ha en bra verksamhet och ge bra service blir man populär och kan tjäna ännu mer pengar. Det är lätt att inse att detta är en stark drivfjäder. Och det är lika lätt att förstå varför saker och ting fungerar så illa när vinstintresset ersätts med politiska modeller, offentliga monopol och byråkrati. För bevisligen fungerar dagens system illa! Folk lider och dör i köer. Patienter slussas runt mellan olika läkare och specialister, utan att någon tar helhetsansvar - eller ens har intresse av att ta det. För olika enheter i sjukvården är det viktigare att försvara den egna budgeten än att folk blir friska. Pappersarbete, konferenser och administration har blivit viktigare än att hela de sjuka. 1975 fanns det i Sverige 8 511 läkare som i snitt tog emot nio patienter om dagen. Idag finns det hela 24 233 läkare, som bara behandlar fyra patienter om dagen. Sedan 1975 har antalet platser på sjukhusen minskat med 80 procent. Antalet sjukhusbesök har gått ner med 25 procent. Samtidigt har antalet anställda läkare, sjuksköterskor och undersköterskor i princip tredubblats. En svensk läkare tar i snitt emot 903 patienter per år. I Danmark är siffran 2 069 och i Kanada 3 167. 50-80 procent av svenska läkares arbetstid upptas av administrativt arbete. Det är den verklighet som råder i dag. Ändå blundar många hårt och hoppas att det skulle bli bättre av sig självt. Men det blir det inte. Om saker och ting får fortsätta att fungera som de har fungerat, då kommer det också att gå som det har gått. Något måste förändras. Än så länge har jag inte stött på något argument som håller för att bevisa tesen att det skulle vara omoraliskt med vinstintresse i vården. Däremot finns det - som sagt - mängder av tveksamheter, problem och elände i dagens system. Jag tror att ett sunt vinstintresse är det enda som skulle kunna få den svenska vården att fungera. Det skulle kunna ske rätt så omgående. Men politikerna säger alltså nej. De vill ha kontrollen över våra liv. Och på vilket sätt skulle denna kontroll kunna vara större än när makten över liv och död ligger i deras händer?

Detta är en krönika. Eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Flashback är politiskt och religiöst obunden.

Publicerad 2004-02-01