Henrik Alexandersson:
Sprid ljuset!
I veckan dömdes den egyptiske bloggaren Karim Amer till fyra års fängelse. Han fick tre år för att ha hävdat att vissa former av islamism har kopplingar till terrorism och totalitära tendenser. Och ett år för att ha förolämpat presidenten, genom att påpeka dennes bristande känsla för demokrati.
Vilket skulle bevisas. Gånger två. Suck! Religioner kännetecknas, förvisso, av att människor förutsätts tro - inte tänka. Men religiösa system som kastar sina kritiker i fängelse (eller dömer dem till döden) istället för att resonera med dem ... Diskvalificerar inte dessa på sätt och vis sig själva? Att någon över huvud taget kan ta dem på allvar är ett mysterium. Och politiker som låser in folk för att de ifrågasätter deras demokratiska trovärdighet. Sådana ledare ska skrattas ut, hånas och häcklas av en värld av fria debattörer. Och de diskvalificerar sig från all form av internationellt samarbete. En galning är en galning är en galning. Spattiga religiösa ledare och fnoskiga politiker skulle nästan kunna vara underhållande. Om det inte vore för den makt de konkret utövar över andra. Att de kan få obekväma sanningssägare inlåsta, det har vi redan konstaterat. Men de religiösa ledarna håller även förtrycket mot kvinnorna vid liv. De står bakom hat och död som riktas mot bögar och andra minoriteter. De ödelägger unga människors liv genom att tvinga in dem i arrangerade äktenskap. De försöker förhindra bred och allsidig utbildning, fri forskning och fria kommunikationer. De skapar helt enkelt så jävla mycket elände! Och skurkstaternas politiker ... De kastar människor i fängelse, låter tortera dem och emellanåt döda dem - bara för att de har en annan åsikt. De ödelägger sina länder genom att motarbeta mångfald och utveckling. De driver de kloka och begåvade i landsflykt. Allt detta blir - faktiskt - vårt problem! Terrorister slår till i vår del av världen, för att de hatar vår frihet och livsstil. Militanta islamister driver unga svenskar, britter och tyskar till att hata sina egna länder. Människor som sökt en fristad hos oss hotas, förföljs och dödas i vårt land av regimernas hantlangare. Och i vissa fall tappar våra egna ledare koncepten fullständigt - och medverkar till att människor utvisas till fångenskap och tortyr, trots att de inte gjort något annat än varit oppositionella i sina hemländer. På så sätt undergrävs vår rättssäkerhet och våra rättigheter. Jag kan bara se ett sätt att bekämpa detta mörker. Det är att tända ljus. Ljus i form av idéer om frihet, demokrati, humanism, mångfald och öppenhet. Ljus i form av fri utbildning och fri forskning. Ljus i form av fri och öppen debatt. Ljus i form av öppna kommunikationer och fri rörlighet. Samtidigt är det märkligt att så få, om någon alls, ägnar sig åt detta. Folk engagerar sig i miljö- och fredsorganisationer, som inte sällan skjuter bredvid målet. Vissa går med i politiska partier, vars syfte är att skapa vissa monolitiska maktstrukturer i vårt land. Några tror att allt blir bra, bara deras lära eller religion predikas tillräckligt ofta och intensivt. Men ingen ägnar sig åt att sprida ljus i de delar av världen där det så väl behövs. Ingen tar kampen med mörkermännen. Inte ens när vår egen säkerhet och framtid ligger i vågskålen. Borde vi inte försöka snacka med folk och sprida ljuset - innan allt spårar ur så att vi måste sända bombplan istället?
Detta är en krönika. Eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Flashback är politiskt och religiöst obunden.
Publicerad 2007-02-01