Henrik Alexandersson:
Sprit fungerar!
Det är svårt, kanske omöjligt, att mäta lycka. Det skall man nog vara rätt så tacksam för. Tänk vad lyckomätning skulle kunna ställa till med, i händerna på en statlig utredning.
Samtidigt går elände utmärkt att mäta. Låt oss ta spriten som exempel. Det är ingen större konst att räkna skrumplevrar, människor som blivit misshandlade av någon på fyllan, antalet finkade rattfyllerister eller antalet övernattningar i fylleceller. Detta gör det oförtjänt lätt för alla moraltanter, glädjedödare och andra prussiluskor. Allt de behöver göra är att räkna, peka på problemen och kräva fler förbud. Men så lätt skall de inte komma undan! Sprit är, faktiskt, en utmärkt och väl fungerande drog. En blöt kväll i goda vänners lag ger oss kul minnen, som hjälper oss genom en trist vardag. Många socialt hämmade människor upplever att de har roligare och får ett rikare liv efter ett par groggar. De flesta storartade idéer är resultatet av en blöt natt. Mängder av underbar och frustande glad sex kommer mer eller mindre på flaska. Ett glas vin i soffan på kvällen får oss helt enkelt att må bra. Massor av svenskar tar sig ett järn i stället för att knapra lugnande medel eller sömntabletter. Det är dessutom omöjligt att veta hur mycket elände spriten förhindrat. Hur många har, till exempel, låtit bli att hoppa från Västerbron eftersom de kunnat söka tröst i flaskan i stället? Även om de positiva effekterna inte går att mäta, så bör man ta hänsyn till dem när politikerna lägger sina tröttsamma förslag. När myndigheterna vill begränsa krogarnas öppethållande, motverka privat införsel och sabotera för folk som bara vill ha roligt - då skall man inte bara titta på alkoholens problem utan även på dess positiva effekter. Dessutom är det häpnadsväckande naivt av politikerna att tro att de över huvud taget kan begränsa spritkonsumtionen genom att hålla priserna uppe och tillgängligheten nere. Den som har problem med spriten väjer inte för så enkla grepp. Pengar till spriten ligger, som finnarna säger, alltid överst i byrålådan. Höga spritpriser leder inte till att missbrukare dricker mindre. Däremot får de mindre pengar över till hyra, mat, kläder och annat. Begränsad officiell tillgänglighet leder inte till att missbrukarnas konsumtion minskar. Däremot blir en och annan blind, efter att ha tvingats välja dålig svartsprit i stället. Den svenska alkoholpolitiken drabbar bara vanligt folk. De känner sig omyndigförklarade. Jag får inte lov att köpa en pava vin på Ica till mina middagsgäster en söndag. Detta är ett system som mer för tankarna till ett frireligiöst konfirmandläger än till ett modernt samhälle. För mig är förmynderiet i sig är ett skäl att ta ett ångestdämpande järn. Tro nu inte att jag förnekar att spriten orsakar problem. Tro inte att jag blundar för det veritabla helvete den kan ställa till med. Men problemen löser man inte med en restriktiv alkoholpolitik. Om dagens modell fungerade - då skulle vi ju inte ha några problem, eller hur? Däremot är det uppenbart att det är lättare, oerhört mycket lättare, att kräva förbud än att se till missbrukets bakomliggande orsaker. Människors vanmakt, missnöje, oro och vantrivsel är stora och svåra frågor som våra politiker inte vet hur de skall tackla. Men att skrika efter fler fåniga förbud - det kan vilken ignorant moraltant som helst göra.
Detta är en krönika. Eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Flashback är politiskt och religiöst obunden.
Publicerad 2000-07-01