Henrik Alexandersson:

All makt går ut över folket!

Jag har en enkel dröm. Jag skulle vilja leva i ett samhälle där alla har så stor frihet som möjligt. Det lilla staten lägger sig i, det handlar om att se till att ingen kränker någon annans frihet. Det skulle vara ett öppet och tolerant samhälle. Det skulle bygga på frivillighet.

Det skulle vara ett öppet och tolerant samhälle. Det skulle bygga på frivillighet. Människor skulle respektera varandras liv, säkerhet, egendom och rätt att leva efter eget huvud. Jag skulle vilja leva i ett fritt samhälle, helt enkelt. Men, inget är enkelt. Vi lever i en representativ politisk demokrati där en majoritet alltid bestämmer över en minoritet. Oavsett om minoriteten är 49 procent av befolkningen eller bara en människa, så tvingas den leva på ett sätt som andra bestämmer. När saker och ting bestäms inom den politiska demokratin, då finns det bara utrymme för ett sätt att göra saker och ting: Majoritetens sätt. Politisk representativ demokrati skulle säkert fungera utmärkt om alla människor vore precis likadana. Om alla hade samma önskemål, förutsättningar, behov, preferenser, trosuppfattning och klädstorlek - ja då skulle allt var rätt så enkelt. One size fits all, både till kropp och själ. Men nu är det ju inte så. Människor är olika. Alla vill leva sina liv på olika sätt. Och det är där det blir problem med den politiska representativa demokratin, som vi känner den idag. Alla beslut innebär att en minoritet förtrycks. Alla beslut upprätthålls med tvång och ibland även med hot om våld. Man skulle kunna hoppas att politikerna var medvetna om det förtryck de utövar mot andra människor, varje dag de går till jobbet. Man skulle kunna hoppas att de nöjde sig med att bara besluta om de allra viktigaste gemensamma angelägenheterna. Men icke. Istället ställs allt större del av våra liv under politisk kontroll. Saker som vi borde få bestämma över själva beslutas av andra. Istället för att alla skulle kunna få leva nöjda och glada, får en majoritet rätt att besluta att en minoritet ska leva på ett sätt som den ogillar. Jag kämpar varje dag för att politiken ska syssla med så lite som möjligt. Jag vill minska politikens makt, för att öka människornas. Jag vill att orden "all makt utgår från folket" ska bli verklighet genom att folket får så mycket makt över sina egna liv som möjligt. Men den kampen går inte alltid strålande. Varje dag som regering, riksdag, landsting och kommunfullmäktige sammanträder så tar de ifrån vanliga människor makt. Istället för möjlighet att få välja det som passar oss själva bäst, utsätts vi för allt fler pekpinnar, förbud, regler och påbud. Makten utgår inte längre från folket. Istället går makten ut över folket. För var dag som går blir det värre. När man slåss för frihet, då slås man av en enkel men intressant skillnad mellan frihetens idéer och alla andra ideologier. Det finns kommunister, konservativa, socialister, religiösa fundamentalister och nykterister. Alla vill de att alla andra människor ska leva på ett visst sätt. Så är det inte med frihetens idéer. Vill folk leva i kommunistiska kollektiv, då har ingen frihetsvän något emot att de startar en egen by och lever på just det sättet - så länge de inte skadar någon annan. Vill någon leva konservativt, gå på opera och tårögt betrakta Carl Larsson-tavlor, då är det OK för vår del. Vill någon leva socialistiskt och underkasta sig flocken, ordna kollektiv barnomsorg, kollektivboende, kollektiv omsorg och gruppresor till Ullared - så visst, gör det om ni blir lyckliga av det. Vill folk, enskilt eller i grupp, leva och predika för någon kufig religion, då är det också OK. Vi frihetsvänner tänker verkligen inte hindra nykterister från att vara nyktra. Att vara för frihet är helt enkelt en tanke om att låta alla få leva sitt liv efter eget huvud. Själv skulle man vilja få samma förmån från alla andra. Men icke! Alla andra samhällsidéer är maktmonopolistiska. Friheten är den enda idé som ger alla, skriver alla, rätten att leva i lycka och i lugn och ro. Friheten är den enda idé som kan ge alla människor lika rättigheter. Friheten är den enda idé som tågar under parollen "Leva och låta leva!" Det kan kanske vara därför alla andra försöker sno åt sig ordet "frihet" i sina politiska budskap. Men de menar i princip aldrig något med det. Det behöver kanske inte tilläggas att friheten är en liten idé i dagens samhälle. Den drunknar bland alla politiska maktintressen. Den hånas av de särintressen som vill ha rätt att leva på andras bekostnad. Den förringas av dogmatiker som gör anspråk på att ha patentlösningar på allt för alla. Den motarbetas av människor som har förutfattade meningar, nojor, fördomar och fixa idéer. Den hatas av religiösa och politiska fanatiker. Enda trösten är väl att vi frihetsvänner är jävligt envisa ...

Detta är en krönika. Eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Flashback är politiskt och religiöst obunden.

Publicerad 2003-12-01