Henrik Alexandersson:

Staten gör för mycket för att skydda oss mot oss själva

Det finns skäl till att människor sluter sig samman. Ett sådant är att det är enklare att som grupp skydda sig mot hot - som till exempel fientliga arméer, översvämningar, beväpnade galningar, vargflockar och eldsvådor.

Det finns många exempel på sådana sammanslutningar - stammar, gäng, försäkringsbolag, Borås och Argentina. Det finns inget som säger att de måste se ut på ett visst sätt. I stället är det tryggheten som sådan som folk är ute efter. En del av dessa sammanslutningar bygger på delaktighet, till exempel stammar, medborgargarden och föreningar. I andra fall, när det till exempel gäller försäkringsbolag och stater, då pröjsar vi för att någon annan skall ta hand om allt elände. Den svenska staten är lätt att känna igen, eftersom den tar ut våldsamt höga avgifter från sina medborgare. Om det inte är världsrekord i skatter, så är det i vart fall snudd på. Och om man betalar mest, då kan man ju också tycka att vi borde få det bästa skyddet. Eller hur? Men inte! Blir du rånad eller om du får inbrott, då är det högst osäkert om polisen över huvud taget bryr sig. Hela landsändar betjänas av någon enstaka polispatrull. Anmälningar om brott läggs på hög och avskrivs regelmässigt. Rättsväsendet är bara en beklämmande parodi. Svenska staten tar alltså ut gigantiska avgifter - men misslyckas samtidigt fullständigt med att ge oss något som ens liknar grundläggande säkerhet, ordning och reda. Finns det en tydlig indikation på politisk inkompetens, då är det detta faktum. Vad som gör saken värre är att varken du eller jag har någon möjlighet att stiga av, att söka oss till andra sammanslutningar, servicegivare eller samhällen som fungerar bättre. Staten tvingar oss att betala - sedan skiter man i oss. Nej, det där var faktiskt inte helt rätt. Svenska staten skiter inte alls i oss. I stället gör den oerhört mycket för att skydda oss. Men inte mot andra - utan mot oss själva. Miljarder och åter miljarder av våra skattepengar pumpas in i verksamhet som går ut på att bestämma hur vi skall leva våra liv. Staten litar helt enkelt inte på att vi klarar av den saken på egen hand. Politikerna vill styra vår alkoholkonsumtion. De vill ha kontroll över vårt rökande. De bestämmer vilka droger de vill att vi skall få använda och vilka som skall vara förbjudna. De tvingar oss att använda säkerhetsbälten. De försöker bestämma vad vi skall äta. Ja, till och med vilken kultur du och jag skall njuta av styrs av politikerna. Listan kan göras oerhört mycket längre. Detta är naturligtvis väldigt förnedrande. Politikerna anser att vi är fullständiga puckon, som inte skulle överleva en dag på egen hand. Det här är allvarligt och hotar i slutändan hela vårt människovärde. Vi är inte betrodda med att fatta beslut om våra egna liv, vår egen hälsa och våra egna livsval. Detta är liv i storebrors koppel - och egentligen allra värsta sortens förtryck. Vägen till helvetet är visserligen belagd med goda föresatser. Politikerna vill så väl. De tror att de bara är snälla och tar hand om oss. Men vad de verkligen gör är att kväva oss. Vad kommer att hända med ett folk som fråntas rätten att fatta beslut över sina egna liv; som skyddas mot alla utmaningar; som leds som en fårskock? Vad är det för människor som fostras i ett samhälle där man får lära sig att det är staten, inte du själv, som skall bestämma över ditt liv, din kropp, din hälsa och alla dina livsval? Jag önskar innerligt att det fanns någon politisk kraft i Sverige som struntade i hur vi lever våra liv - och i stället koncentrerade sig på det som är viktigt, som till exempel att fånga mördare och rånare. Men något sådant alternativ kan jag inte hitta. Det finns förvisso gradskillnader mellan de politiska partierna. Men i grund och botten är de alla av samma skrot och korn: Deras affärsidé är att bestämma över andra människor. Därför har jag slutat att rösta. Att gå till valurnorna är bara att rättfärdiga ett system av förtryck. Politikerna skall inte uppmuntras. I stället skall de ha en rejäl pungspark för att de jävlas med oss. Och ett lågt valdeltagande är faktiskt en av de få saker som kan fylla en vanlig mellansvensk riksdagsman med skräck.

Detta är en krönika. Eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Flashback är politiskt och religiöst obunden.

Publicerad 2001-07-01