Henrik Alexandersson:

The Silly Season

Media drivs av en märklig och haltande logik.

I vintras avslöjades hur en centralt placerad tjänsteman på socialdemokraternas partihögkvarter bedrev en förtalskampanj mot moderatledaren, Fredrik Reinfeldt. Naturligtvis blev det stort påställ i media. Härom veckan lyckades socialdemokraterna med en PR-kupp. Ett rykte om statssekreterare Danielsson och Helene Eduards kom i sving. Det började på Flashbacks forum. Nästa dag hängde Aftonbladet på. Varpå ett antal bloggare spekulerade kring tidningens insinuationer. Två av dessa bloggare råkade vara organiserade folkpartister. Hokus-pokus! Bums lyckades socialdemokraterna konstruera och sprida en felaktig historia, som hade som syfte att misstänkliggöra folkpartiet. Inte den tigande och ljugande statssekreteraren, utan de bloggande folkpartisterna. Fräckhet, är ett ord. Inget märkligt i detta. Inget alls. Det är ju sossarnas jobb att spela spelet. Vad som däremot är märkligt är att de flesta media håller fast vid sossarnas version - även efter att den visat sig vara en anka. Det är som om journalisterna tycker att man av "rättviseskäl" måste ställa till rätta, eller jämna ut, den dåliga press som man tidigare gett socialdemokraterna. Vilket naturligtvis är ett orimligt resonemang. Spinn och skandaler har helt enkelt ett eget liv. En del saker lever vidare, även om de visat sig vara fel. Annat, som bygger på seriöst grävande och uppenbara bevis, får aldrig den minsta lilla uppmärksamhet. (Historien om hur statsminister Göran Persson tummade på sanningen om sina militära betyg, till exempel.) Och denna märkliga cirkus har bara börjat. Nu går vi in i The Silly Season - valrörelsen. Nu kommer alla partier att ha nerverna utanpå kroppen. Nu kommer media att vara gåpåigare än någonsin. Nu kan en kommentar på en blogg eller webbsida få verklig sprängkraft. Och det är bra. Internet är en informationskanal där ingen kan stoppa eller censurera den som är jobbig eller har obehagliga fakta att lägga fram. Webben känner inga oheliga allianser eller finkänsliga hänsynstaganden. På nätet kommer den som söker alternativ information att finna. Just därför måste vi Internetpublicister bli ännu bättre. Vi måste gräva och rota mer. Vi måste få fram fler obehagliga sanningar och irriterande fakta. Vi måste avslöja fler politiker med brallorna nere. Detta kommer att leda till att massmedia kommer att ogilla oss och att politikerna kommer att hata oss. Vilket i sin tur kommer att leda till att den som har dåligt på fötterna eller sprider felaktiga rykten kommer att få duktigt med stryk. Därför bör vi som skriver på Internet tänka på att göra ett bra jobb. Vi ska inte alls vara välkammade och försiktiga. Vi ska inte vara onödigt artiga eller försiktiga. Men vi kan lära oss en del från andra media. Saker som kommer att ge vårt budskap ännu större kraft och genomslag. Några exempel ... Skaffa bevis. Foton, ljudinspelningar, kopior, utdrag ur diarier, jobbiga interna memon och så vidare. Utan bevis kan man vifta bort oss och våra uppgifter. Med bevis kommer dom inte undan. Skaffa bra källor - minst två av varandra oberoende källor, om du inte har andra kristallklara bevis. Och var beredd på att du kommer att utsättas för försök att avslöja dina källor. Vilket du inte bör göra, om du vill ha deras fortsatta förtroende. Spekulera gärna, men var då öppen med att du spekulerar. Gör vettiga och trovärdiga analyser som förtjänar en god uppföljning och som kan få vidare spinn. Här krävs fakta, insikt och en förmåga att vara intressant - om man inte vill bli avskriven som en billig ryktesspridare. För om vi gör ett bra arbete, då har vi en oerhört kraft och förmåga att nå ut. Vi kan vara snabbare, mer intressanta och mer slagfärdiga än mainstreammedia. Kära Bråkstakar! Välkomna till landets första Internetval!

Detta är en krönika. Eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Flashback är politiskt och religiöst obunden.

Publicerad 2006-05-01